Fotografera planeter (och grannens fönster!)


Jag har skaffat ett nytt teleskop, jag gjorde det strax innan jul 2014. Det är ett NextStar Evolution, ett GoTo teleskop, som efter alignment själv söker upp önskad stjärna och följer den. Fördelen med detta är att man kan styra det från en app på en iPad, väldigt enkelt och geschwindt sedan man väl alignat det. Det sker genom att man riktar in teleskopet mot tre godtyckliga stjärnor och med dessa som utgångspunkt vet teleskopet hur himlen ser ut. Teleskopet ska också vara lämpligt för enklare astrofotografi. Jag bestämde mig för att börja med planeter och då med Jupiter eftersom den står högt på himlen numera. 

När man läser om astrofotografi så är det en hel djungel. Jag köpte mitt teleskop på Astrosweden i Skara och en kunnig försäljare hjälpte mig att välja lämplig utrustning. En viktig faktor är portabilitet. Jag hade för ungefär samma pris kunnat få ett Dobson-teleskop med 10 cm större öppning, men det vägde ungefär 50 kg. Det jag köpte väger 21 kg och det är fullt tillräckligt. Lika viktigt är användbarheten och där valde jag alldeles rätt. När jag väl lyckats aligna teleskopet är det jättelätt att hitta det önskade objektet. Dvs. så länge jag ska se på det bara. Ska jag ta kort är det betydligt värre eftersom förstoringen är oerhört hög och alignmentprocessen är inte så exakt. Ibland är det helt hopplöst att hitta planeten med kameran. För att visa förstoringen har jag en bildserie här:


Detta är teleskopet och grannens lada taget med en vanlig kamera. Ladan är rakt ovanför den sneda, vita pinnen framför teleskopet. Uppe i den röda gaveln kan man se något vitt, som med lite god vilja kan tolkas som ett fönster. 


Här ser man ladan i kamerans maximala förstoring, 14 ggr zoom. Man ser ett stort fint fönster uppe vid gaveln. Detta ska vi utforska närmare. 


Ser jag genom teleskopets okular ser jag bilden ovan. Den lyckades jag ta genom att hålla kameran strax framför och efter många försök fick jag bilden ovan.  Ersätter jag sedan okularet med min astrokamera så får jag en bild som den här:


Som synes ganska bra förstoring. Men samtidigt blir bilden mer känslig för störningar i luften. Och kameran är nog inte gjord för den här typen av bilder. Jag kan dock få en ännu större bild om jag sätter in en Barlowlins framför kameran. Denna lins gör att bilden blir dubbelt så stor.


Om man jämför med den första bilden, så är det ganska stor förstoring! 

Bilderna är tagna med min astrokamera, Nextimage heter den och är egentligen en webbkamera, speciellt gjord för att ta foton av planeter. Jag har ännu inte lyckats få någon bra bild av någon planet men här är i varje fall en bild av Jupiter.


Man ser tydligt banden, men bilden i okularet var betydligt skarpare. Det verkar vara många saker man ska tänka på. Först ska jag dock gå genom hur astrofotagrafering går till. 

Det är först och främst skillnad på om man vill fotografera planeter eller om man vill fotografera stjärnor, nebulor eller galaxer. De sistnämnda kallas deep sky objects. En planet är ljusstark så det behövs inte lång exponeringstid, däremot stor förstoring. Deep sky objects täcker en större del av himlen så där ska man inte ha för hög förstoring. Däremot är de väldigt ljussvaga och det behövs långa exponeringstider, i värsta fall flera timmar. Eftersom stjärnorna rör sig på grund av jordens rotation så måste teleskopet rotera ”baklänges” för att kompensera denna rotation. Under långa exponeringstider kan inte teleskopets mekanism kompensera tillräckligt exakt, så man måste manuellt kompensera felaktigheter. Det görs genom att man har ett annat teleskop monterat på den tub som fotograferar och detta teleskop riktar man mot en ljusstark stjärna i närheten av det objekt som ska fotograferas. Man ska hålla stjärnan mitt i hårkorset i detta teleskop. Processen kallas guidning. Vidare krävs ett kraftigt stativ med ekvatoriell upphängning. Så det kostar rätt mycket om man ska ta bra foton av deep sky objects. 

Men nu gäller det planetfoto. En webbkamera är faktiskt nästan idealisk, i varje fall så länge man ska hålla sig inom rimlig kostnad. I praktiken fungerar det så att man tar en film av planeten. Alla filmrutorna omvandlas sedan till vanliga bilder och dessa stackas i ett särskilt program. Stackningen innebär i princip att man lägger alla bilderna (2-500 st) ovanpå varandra och sedan tar det som är gemensamt för alla bilderna och gör en bild av detta. Det finns två gratisprogram. iCap och Registax, som rekommenderas. De är gratis, men kan bara användas på PC. Så jag lånade Helens HP, hämtade dessa program och satte igång. Användarvänligheten var inte den allra bästa hos dessa program, det fanns massor av inställningsmöjligheter men dåligt med begriplig vägledning. Att använda dem var en stor plåga, dels för att jag inte alls är hemma i PC:ns navigation, dels för att styrplattan var ytterst okänslig. Så jag började söka efter Macalternativ. Hittade ganska snabbt två stack-program: Keiths image stacker och Starstax. Den första kan ta filmen direkt och stacka den, medan Starstax behöver en massa lösa bilder. Filmen från PC:n var i avi-format och den måste konverteras ett antal gånger om jag skulle få in den i Starstax, som jag tycker är det bättre programmet. Och jag hittade inget capture-program för macen. Jo, dvs. jag hittade ett som hette Capturesync, men det kostade över 3000 kr. Så slog det mig: Quicktime! Den klarar ju av en vanlig webbkamera så borde den klara av Nextimage också. Hur dum får man vara som inte fattade det innan!!! Och visst gjorde den det, bilderna på grannens fönster är fångade med Quicktime. När jag fångade dem på PC:n blev det så här:


Som synes en viss skillnad. Framförallt kan jag använda min Macbook för att fånga bilderna och sedan efterbehandlar jag dem på den stationära datorn. Men Quicktime 8, som gäller nu, kan inte exportera en film som en bildström, men det kan Quicktime 7, som gudskelov ännu fungerar! Detta bästa sättet att få en bra bild av en planet är att helt enkelt omvandla filmen till bilder och sedan manuellt välja ut den som ser bäst ut.

Nu återstår bara att vänta på att det ska bli klart...



© Per Flensburg  2012