Kursplaner

Det senaste året har jag sysslat rätt mycket med administration. Vi har startat ny forskarutbildning, vi har antagit doktorander och vi håller på att sjösätta en två-årig masterutbildning i AIL. Den senare är ett samarbete mellan fyra olika ämnen med väldigt olika traditioner. Tiden har använts för att skriva utbildningsplaner, kursplaner och urvalskriterier för doktorandtjänster. Det är viktiga dokument och jurisiskt bindande, så man förväntas lägga stor omsorg vid deras formulering. Gången då man skriver en kursplan är följande (se flödesschema nedan):

KP
  1. Den tilltänkte kursansvarige (eller någon i programrådet) skriver ett utkast. Det som är viktigt är målen och innehållet. Eftersom Högskolan Väst anslutit sig till Bolognakonventionen så ordnar vi målen under  a) Kunskap och förståelse, b) Färdighet och förmåga samt c) Värderingsförmåga och förhållningssätt. Detta är en modifierad version av Blooms taxonomy och för några år sedan skrev vi om alla kursplaner enligt denna mall. Så vi skriver utkastet enligt denna mall. Vi har ett IT-system för detta och där ska man också ange omfattning, huvudområde, behörighetskrav, examination och så AIL-inslag. Det finns mer eller mindre fasta formuleringar för detta. 
  2. Kursplanen ska sedan kommuniceras till dels andra kolleger som kan tänkas vara intresserade, dels till programrådet. För att detta ska kunna låta sig göras måste vissa uppgifter i kursplanen låsas. I normalfallet ska detta ske ca 1,5 år innan kursen ges, för att alla efterföljande instanser ska hinna behandla den och ge synpunkter. För synpunkter kommer, allt från påpekande om kommafel till väsentliga tankefel. Programrådet har möten ca en gång per månad och därefter går planen till utbildningsnämnden (UN). 
  3. UN granskar planen under ett förmöte veckan innan och skickar synpunkter till programrådet. Dessa tas upp på nästa möte, planen revideras och så sänds den in igen. Synpunkterna är i regel av formell natur och ofta ett rent förbiseende eftersom det finns så många olika regler. Nu kan förmötet ha nya synpunkter och så går det ett varv till.
  4. Därefter kommer planen upp i UN. Där sitter disputerade lärare från andra ämnen. Intressant nog så skriver tydligen varje ämne kursplaner på sitt speciella sätt. De tycker då att våra kurslaner ser "konstiga" ut och har ett antal mer eller mindre märkliga synpunkter. I regel brukar man dock inse sina begräsningar och godkänna, men det kan tänkas att man återemitterar till punkten 2. 

I programrådet för den nya master-utbildningen upptäckte vi att de andra ämnena inte alls Bologniserar sina kursplaner. Vi brukar ha 10-15 mål och ca 10 innehållspunkter. Här har man två eller tre mål och lika myckt innehåll. Man kan ju då tänka sig hur UN skulle reagera med så olika kursplaner i samma program! Alltså anorexerar vi våra kursplaner för att förenkla administrationen. Vidare brukar vi ha A-F som betyg eftersom vi har utländska studenter. Pedagogik har U/G. Kompromiss: U/G/VG. Studenter har rätt att få A-F i sin bedömning om man säger till vid kursens början. Så vi kommer att fråga dem vid kursens början om de vill ha A-F och de vill de förstås. Pedagogerna lär ha goda argument varför U/G är bättre. Men visst blir det bråk mellan studenterna från de olika ämnena!

Den stora frågan handlar om kvalitet. Som lärare är det kvalitet i innehåll och pedagogik jag strävar efter, men UniversitetsKanslern vill ha beskrivningar av processer. Har man beskrivit sina processer har man hög kvalitet och det läggs som synes ner oändligt med möda på att göra dessa så tydliga och rättssäkra (=byråkratiska) som möjligt. Vad som som kommer ut av processen är däremot mindre intressant (i varje fall enligt ISO 9000) likaså det resurser som går åt att genomföra den. Vi kan producera hur mycket strunt som helst, bara vi följer processen och producerar korrekta dokument. Det är därför jag faktiskt uppskattar major Björklunds idé att värdera exjobben istället. Det är i varje fall ett steg mot att se mer på innehållet och resultatet än på formen. Men det godkändes ju inte av ENCA, så nu ska vi göra båda sakerna, i varje fall enligt SUHF. Men tänk så mycket mer resurser vi kunnat lägga på undervisningen om vi sluppit allt detta admininstrtiva tjafs! Med den resurstilldelning vi inom informatik har (50% SA, 50% TE) så får de studerande 23% i form av lärartid. Ca 60% av våra medel är administrativa omkostnader. 

© Per Flensburg  2012