Planetfoton, utrustning

Det råd jag fick när jag köpte teleskopet var att börja med planetfoto och månfoto och sedan eventuellt ge mig på deep sky fotografering. 

Jag köpte då en lagom nybörjarkamera, Celsestron Nextimage, som syns bredvid. Det är egentligen en webbkamera, som man sätter in där okularet skulle finnas. Det går sedan en sladd från kameran till datorn så man kan se bilden i datorn. CCD-chipet klara en upplösning på 640x480 pixlar vilket är fullt tillräckligt för de små områden man kan se. Kameran har nämligen ett väldigt litet synfält och använder man dessutom Barlowlins så blir det ännu mindre. 

Tekniken när ska ta planetbilder är att man tar en film och omvandlar den till en serie stillbilder. De bästa av dessa väljer man sedan ut och ”stackar”. Det innebär att man lägger dem ovanpå varandra och tar det som är gemensamt för alla bilderna och då ska det bli en fin och skarp bild av föremålet. det rekommenderas att man använder ett program som heter iCap för att fånga filmen och ett annat som heter Registax för att stacka dem. Bägge programmen är gratis, men de kör bara på PC. Så jag lånade Helens HP, installerade programmen och började ta kort på grannens lada. Det var en massa inställningar, där jag bara begrep en bråkdel. Jag snickrade till ett litet bord, som fanns till mitt gamla teleskop, där jag kunde lägga datorn. 





Bilden bredvid är taget med kameran enbart och på mittrutan i ladans fönster. Den är behandlat i iPhoto för tt bli tydligare och få större kontraster men man ser på rutorna att det kanske har blivit för mycket av det goda. Bilden ska jämföras med den fjärde bilden i avsnittet om förstoring. Enligt min mening blev bilden genom okularet betydligt bättre. 


 






Här bredvid ses samma bild som ovan, fast utan efterbehandling. Man ser att kontrasten är sämre och bilden är suddigare. 









Bilderna ovan är alltså tagna med enbart kameran i teleskopet. Man kan sätta in en Barlowlins, som fördubblar bilden. Då blir det som på bilden till vänster. Den föreställer det övre krysset i bilden ovan. Man ser att bilden är suddig,  men man ser inte fler detaljer. Förmodligen beror detta på att luften är orolig och att kameran tar 30 bilder per sekund, dvs det är 1/30 sek exponeringstid. Den är såpass lång att orolig luft ger suddiga bilder. Och möjligen kan det bero på att jag inte ha ställt in parametrarna korrekt.




Bilderna ovan är tagna med en PC. Programvaran var inte alldeles stabil och den hängde sig ofta. Styrplattan på den aktuella datorn var dessutom tämligen oprecis, så det var rätt jobbigt att använda den. Jag sökte därför efter motsvarande program på macen och jag hittade två stycken stack-program, som var gratis men inget för att fånga filmen. Proceduren blev då följande: Jag använde iCap på PC för att fånga filmen, kopierade den till en USB-sticka och från den kopierade jag den till Macen. Filmen var i AVI-format men stackprogrammen vile ha den i antingen mov-format eller som lösa bilder i jpg-format. Så jag fick först konvertera avi-filen till mov-format, sedan i ett annat program konvertera denna film till bilder. Jobbigt! Och det var inte alltid det gick att konvertera eftersom iCap sparade filmen utan index. VLC kunde spela upp den, men inga andra program. Men så slog det mg plötsligt, min kamera var ju i princip en webbkamera, då borde jag ju kunna fånga bilden med Quicktime player. Och si, det gick alldeles utmärkt! Jag fångar nu bilden med quicktime på min bärbara mac och sparar filmen i dropbox. Därifrån öppnar jag den på min stationära dator och behandlar den vidare där. 



© Per Flensburg  2012